Isracing

Isracing kan enkelt förklaras som en version av speedway som körs på is. I mångt och mycket kan sporterna jämföras med varandra men den stora skillnaden är att isracing utövas på is. Reglerna är snarlika och även banlängden är mer eller mindre densamma med isracingens 230-400 meter jämfört med speedwayens 250-425 meter. Isracing är dock snäppet snabbare. Ett heat klockar in runt 5-7 sekunder snabbare.

Är du inte van att se isracing kan det te sig riktigt obehagligt första gången. Banan är täckt av is som kan vara allt från spegelblank till riktigt skrovlig och på den kör utövarna riktigt snabbt, det är inte ovanligt att de når upp till 100 km/h. När kurvorna dyker upp och de mer eller mindre ligger vågrätt ner är det lätt att stänga ögonen.

Från Uppland…

Isracing är en FIM-auktoriserad motorcykelsport. Motorcyklarna som används har två växlar, ingen broms och däck täckta med långa, vassa nabbar – stålspikar. Den person som kom på detta var uppländska Torsten Sjöberg, känd som Sveriges första speedwayproffs. Han visade upp denna teknik på en tävling i Stockholm 1933 och snart därefter började tävlingar i isracing arrangeras runt om i landet och en ny motorsport var född.

…till VM

Isracing spreds vidare till Norge och Finland och speedwayförare från andra länder kom för att testa på denna iskrävande sport. På 60-talet visades sporten upp i dåvarande Sovjetunionen där de fortfarande använde sig av korta nabbar. De anammade snabbt de långa nabbarna och snart blev de världsledande inom sporten och tog hem isracingens första VM-guld, där de under hela turneringen var överlägsna.

Isracing idag

Idag utövas denna krävande sport i flera europeiska länder där en oval istäckt bana kan erbjudas. Det är vanligt att besökare kommer från utomeuropeiska länder för att testa på sporten under rätt väderförhållanden. För att utöva isracing krävs en mental mognad och ett gott tålamod. Träningen sker dessutom under kalla och obekväma förhållanden och passar därför inte alla, framförallt inte yngre personer.